2012-02-03
Taggar:
avtal
,
6F
,
stefan löfven
Förbundstyrelse, ordförandekonferens och funktionärskonferens, en avstickare till Berlin och Verdi, telefonmöte med LO-styrelsen och partistyrelsen, 6F möten, påbörjat avtalsrörelsen, bland annat på Almega Telecom och på EFA (Energiarbetsgivarna).
Partistyrelsemötet i fredags var en väl regisserad tillställning. En beslutspunkt på dagordningen, val av partiordförande. Hur det valet skulle gå var det ingen som tvivlade på. Cirkeln av möjliga kandidater blev mindre och mindre, jag försökte mentalt att vänja mig vid olika namn, när jag sedan blev uppringd på onsdagskvällen och fick VUs förslag presenterat, blev jag minst sagt överraskad. Med lite distans till fredagen och den turbulens som varit senaste veckan så är valet av Stefan den bästa lösningen. Varför, jo ingen kan ifrågasätta hans bild av verkligheten, bilden av LOs medlemmar, både dom som har jobb och de som är ute i arbetslöshet. Dessutom lyfte han jobben och näringspolitiken som de två viktigaste frågorna, och där saknar regeringen en politik, den finns inte. Jag känner att det här bådar gott för framtiden, nu finns en spirande optimism, vi kan skönja ljuset i tunneln.
I Berlin hade jag ett möte med presidiet i Standing Committee inom Energiområdet i vår Europafederation (EPSU) och planerade årets arbete samt gick igenom EU- politiken på området. Kommissionen föreslår en Energy roadmap som innefattar både hur vi ska lösa elförsörjningen inom EU, hur vi ska lösa kraftöverföringen och hur vi ska nå klimatmålen, dels till 2020 och dels till 2050. Det är inte svårt att räkna ut att med en oreglerad marknad kommer vid aldrig att nå de här målen. Tittar man sedan på hur de olika länderna kan lösa sina utsläppsfrågor och sin energiproduktion behöver man inte vara någon Einstein för att konstatera att det kommer att gå åt skogen. Ett antal länder ska avveckla kärnkraften. Några satsar på kol, några har naturgas i fokus. Vem tror att vi når klimatmålen med denna diversifierade politik.
Under senaste veckan löpte uppsägningstiden ut för våra medlemmar på Trafficare, det företag som skötte ombordstädningen åt SJ. Det är medlemmar med långa anställningstider i gamla Affärsverket SJ som nu ställs på gatan. Har du en gång varit SJ anställd passar du tydligen inte in i SJ ledningens nya koncept. Komfortoperatör, låter fint, men sanningen är att huvuddelen av arbetet består i att städa en järnvägsvagn, nu ska det ske i SJ ABs egen regi. Det är bra, men att ingen av de gamla trotjänarna duger, det är absolut inte bra, det är rent ut sagt för jävligt. De här medlemmarna är värda allt stöd, de är de som har de minst flashiga jobben, de är de som samlar upp skiten efter alla oss som åker med SJs tåg, år efter år har vi dumpat skiten efter oss, nu dumpar SJ dom. Nu påbörjas förhandlingar, oddsen för oss i dessa förhandlingar är kanske inte de bästa, men det kommer att sätta fokus på SJ- ledningens personalpolitik och människosyn.
Avtalsförhandlingarna har också inletts, arbetsgivarnas förslag inom Telecomområdet bygger på samma tema som förra avtalsrörelsen, fast ytterligare skruvat. Lokal lönebildning, inga individgarantier, inga lägstlöner och möjligheter för arbetsgivaren att göra upp med den enskilde om avvikelser från kollektivavtalet. Vi står med andra ord långt, långt från varandra. Vårt krav är 860 kronor, dock lägst 3,5 procent på 12 månader, individgaranti på 500 kronor och att lägstlönerna höjs med 860 kronor.
På Energiområdet går arbetsgivaren ut något försiktigare men även här är det lokal löneglidning som står högst upp på arbetsgivarens dagordning. Här har tjänstemännen redan bejakat denna modell.
Inom Väg & Ban sidan är läget det motsvarande, här har man kastat sig ut i pressmeddelanden på Svenskt Näringslivs hemsida där man påstår att våra lönekrav är oansvariga o.s.v.
Som sagt, det blev en rivstart på detta år och den lär fortsätta.